Jag som hade bestämt mig för att verkligen ta itu med godisätandet under långledigheten. Trodde att det skulle fungera. Men, nej, här sitter man nu i en sorts sockerkoma efter att ha både ätit godis och druckit apelsinläsk. I hate this! Jag ska säga det att det är ett rent helvete att leva med ett beroende, oavsett vad det är, att hela tiden behöva kämpa.

Det är inte bara en kamp att stå emot utan det är även alla lögner och ursäkter jag kommer med. Det göms undan godis (trots att jag faktiskt bor ensam!) och ringer mamma när jag står i affären och hon säger: "du köper väl inte godis nu?", så säger jag "nej", väl medveten om godispåsen som ligger i kassen i just det ögonblicket. Det har blivit en sådan lätt sak att ljuga om och det gör det ännu svårare att sluta. Men nu, nu får det vara nog med alla lögner, allt smusslande och ätande. Det är hög tid att jag tar tillbaka makten!