För tre dagar sedan så fick jag ett återfall med godiset. Ett återfall som varade i tre dagar... Så här i efterhand så var det definitivt inte värt det. Inte ett dugg!

Nu är det första dagen utan godis och det faktum att jag klarade av att handla efter jobbet utan att köpa något godis är mycket bra. En mycket bra start i alla fall. Nu är det bara att köra på!

Jag måste säga att jag både är chockad, förvånad, glad och stolt över att jag klarat en hel vecka utan godis. Det är faktiskt först idag som jag över huvud taget stoppat i mig något sött och då var det läsken jag hade med mig till bion ikväll.

Kan knappt fatta att det har gått så här bra. Jag har inte haft något särskilt stort sug, knappt tänkt på godis ens. Idag sneglade jag lite mot smågodiset när jag var och handlade. Egentligen var det inte det att jag var sugen utan mer för att jag alltid ätit godis när jag gått på bio. Var lite konstigt att inte ha med sig den obligatoriska godispåsen och jag hade lite problem med att komma på något annat att äta på, men till slut bestämde jag mig för lite ostbågar.

Samtidigt som jag är glad över att det går så himla bra, så vet jag att den dagen kommer då suget slår tillbaka med full kraft. Jag hoppas bara att det dröjer för ju längre jag klarar det, desto lättare kommer det bli att stå emot.

Om några minuter så har jag klarat min första dag utan godis. Jag trodde att det skulle bli tufft, men otroligt nog så har suget uteblivit helt. Har knappt tänkt på det ens. Visst godis har ploppat upp i huvudet då och då under dagen, men bara för någon sekund. Men för den skull så tänker jag inte koppla av. Troligen så kommer morgonendagen bli ett rent helvete! Det gör inte saken lättare att jag måste iväg och handla frukost imorgon...

Det ska gå! Nu känner jag faktiskt att min vilja finns där på riktigt. När jag bestämde mig för att sluta i söndags, att måndagen skulle bli första dagen utan godis, så ville jag inte till 100 %. Därför var det heller inte så konstigt att jag misslyckades flera gånger. Men nu... nu jäklar ska jag lyckas!

Den som är känslig för socker, eller är beroende av det, kan inte skilja mellan hunger och sug.

Det värsta man därför kan göra är att gå och handla när man är hungrig. Då är det betydligt svårare att stå emot att köpa den där chokladbiten, godispåsen eller vad det nu är för sockerbomb som man inte kan låta bli att handla. För att göra det hela ännu svårare för oss som ständigt kämpar för att stå emot godiset så placeras det inte bara vid kassan utan även på andra, väl utvalda, platser i butiken.

För mindre än en vecka sedan så surfade jag in på en sida om sockerberoende. Där fanns det 6 stycken frågor och om man svarade ja på 4 av dem så har man ett sockerberoende. Jag svarade ja på alla...

Jag har varit väldigt ärlig mot mig själv vad gäller mitt beroende av godis, men det var först nu som jag började erkänna för mig själv att jag faktiskt har ett beroende mot socker i allmänhet. Det var när jag läste en sida om sockerberoende som jag verkligen förstod för jag kände så himla väl igen mig.

Under det året jag var fri från godis så ersattes det med kakor istället, något som jag insåg nu. Det svåraste sägs ju vara att erkänna att man har ett beroende, men jag tycker nästa steg är minst lika svårt. Nämligen att acceptera det. Förr eller senare så har jag alltid kommit till den punkten: "men jag kanske kan äta godis ibland". Vad har hänt då? Jo, jag är tillbaka där jag började.

(Kommer att komma lite fakta och så om sockerberoende lite senare och även testet.) 



Kämpar du mot ett sockerberoende och behöver stöd? Skicka iväg ett mail så kanske vi kan stötta varandra!