Som jag skrivit tidigare så har jag ett sockerberoende (framförallt godis, men ersätter det lätt med annat sött). Jag tänkte att jag skulle berätta om vad sockret gör med mig och hur mitt beroende "ser ut". Det är så lätt att säga att man är sockerberoende, men det är få av de som säger sig vara det som egentligen är det.

Tyvärr är det många som inte förstår. "Men det klart du ska äta godis på helgen" eller "men en bit kan väl inte skada" är fraser man ofta får höra. Nej, det kan jag inte och jo en bit kan göra mycket skada. En bit att bryta ner allt man kämpat så hårt för så länge!

Det är ofta jag tänker att "jag ska sluta imorgon" eller "jag slutar på måndag för nu är det snart helg och då är det lika bra att äta resten av veckan". Det är ju hur dumt som heltst, men där är det beroendet som talar!
Det händer också (oftare än jag egentligen vill erkänna) att jag kan fantisera en hel dag i skolan om att jag ska köpa godis när jag har slutat. Fantisera om den där första godisbiten som jag stoppar i min mun. Är jag därermot hemma så kan jag komma på ursäkter för att gå och handla bara så att jag kan köpa godis.
Bland det mest sjuka jag gör är att gömma allt godis (plus godispapper) ifall att jag skulle få besök. Då bor jag ändå själv så borde inte gömma godis!

Jag använder ofta godis en ursäkt eller som medicin. Jag äter godis när jag är glad, ledsen, arg, irriterad, uttråkad. Ja, you name it!

Vad händer då när jag försöker sluta? Jag blir ofta rastlös, har svårt att sitta still, samtidigt som jag blir deppig, lättretlig och har även hänt att händerna varit skakiga.

Som ni kanske förstår (om ni orkat läsa allt) så är sockerberoende som vilket annat beroende som helst; ciggaretter, akohol, droger.

Är du där jag är och vill sluta? Kanske vi kan stötta varandra? Om du vill kontakta mig så finns min mail-adress i menyn.